Kristin flyr i ren skräck då hennes man totalflippat en gång för mycket. Hon bestämmer sig för att använda tiden väl; arbeta som journalist och försöka förstå vad som egentligen händer i hennes liv. Samtidigt tvingas sonen Simon ta ett alldeles för stort ansvar och när Kristin till slut kommer hem igen sticker Simon iväg utan att någon vet vart han tar vägen. "Samma kväll som mamma åkt hade han hittat pappa utslagen i soffan. Tuva satt nedanför på golvet medan Nora försökte trösta. Ilskan kom direkt, Simon stövlade ut i köket, vred om den kärvande kökskranen, höll en kastrull under strålen och gick tillbaka. Vattnet forsade ned över pappas ansikte och hals, bildade mörka pölar i soffan och rann vidare ut på golvet. Kontrast till när pappa satt välkammad och fixad på tv-nyheterna. Ingen kunde ana. Det dåliga samvetet grep genast tag i honom och han skyndade sig efter en handduk, stackars pappa." Författaren vill genom tonårssonen Simon ge barn och ungdomar utrymme i den ständigt aktuella debatten om våld i nära relationer.