Människan blir ständigt involverad i andra människors handlande - med eller mot sin vilja, på ett engagerat eller oengagerat sätt, flyktigt eller under långa tidsperioder, medvetet eller omedvetet. Detta är en av utgångspunkterna inom interaktionismen. Vad är då interaktionism? Ett vanligt svar är mikrosociologi och socialpsykologi, där man studerar hur människor beter sig mot varandra, ansikte mot ansikte. Ett annat svar är tolkande sociologi, främst kvalitativa studier av mening och meningsskapande i mänskligt handlande. Bokens författare vill emellertid hävda att interaktionism är ett nödvändigt synsätt inom all sociologi. Struktur, kultur, klass, kön och ålder är abstrakta kategorier som behöver människor för att fyllas med blod och liv. Den interagerande människan introducerar interaktionismens mest kända tänkare, som Georg Simmel, och George Herbert Mead, men är också en introduktion till den forskning som detta perspektiv har inspirerat till. Den nya upplagan innehåller två nya kapitel, ett om Michail Bachtin och ett om begreppet karisma. Författarna Carl-Göran Heidegren, professor, och David Wästerfors, lektor, är båda verksamma vid Sociologiska institutionen, Lunds universitet.