Den här boken ger historiska och internationella perspektiv på den svenska socialpolitikens utveckling. Tre socialpolitiska skeden behandlas. Det första skedet karakteriseras som det förmoderna skedet från tidigt 1800-tal. Fattigvården dominerade men framstod som alltmer otillräcklig. Det andra skedet, det moderna, handlar om den statliga socialpolitikens genombrott på 1930-talet och dess expansion efter andra världskriget. Förväntningarna på socialpolitiken var höga och tilltron till social ingenjörskonst stor. Under det som därefter kallas socialpolitikens senmoderna skede, från 1980-talet och framåt, påverkades socialpolitiken av en svagare och mer turbulent ekonomisk utveckling i kombination med starka nyliberala politiska strömningar. Förväntningarna på socialpolitiken har skruvats ner och den sociala ojämlikheten har ökat. I den sjätte och utvidgade upplagan av boken har flera nya avsnitt tillkommit. Analysen av socialpolitikens framväxt har fördjupats samtidigt som effekterna av sentida kriser, bland annat i spåren av pandemin, och socialpolitikens relation till förändrade villkor på arbetsmarknaden behandlas mer utförligt. Ett helt nyskrivet kapitel tar upp socialpolitikens relation till yrkeslärande mot bakgrund av arbetslivets omvandling och nya kvalifikationskrav.