"Du vet när du är ute och går själv och det plötsligt känns som att det kryper längs ryggraden. Som om någon förföljer dig? Då får du absolut inte vända dig om." Det är vad fjortonåriga Rufus får höra av några ungdomar som bor i den sömniga fjällbyn dit han nyss kommit. Rufus och hans mamma har fått låna en stuga över sommaren. Så här års är nästan allt öde, affärerna stängda och turistbyn tom. Tristessen är förlamande. Men så börjar Rufus se saker, och allt förändras. Han tror först att han inbillar sig: myror som bildar märkliga mönster och en hare som verkade äta på en död mus. Och en dag när Rufus står där mitt i skogen känner han hur något stirrar honom i nacken och vänder sig om. Trots varningen. När det knackar på hemma hos Rufus och hans mamma får han panik. På något sätt förstår han att rädslan han känner hör ihop med varelsen. Den som ser ut att höra hemma i en saga, men ändå är verklig. För han kan ta på den, se in i dess kolsvarta ögon. Det svider i såren där vassa klor trängde igenom huden. Men det har slutat blöda. Isande spänning om myter och ensamhet i ny, annorlunda thriller.