María Luisa Bombal (1910-1980) fick aldrig något riktigt erkännande under sin livstid. Hon levde ett innehållsrikt liv med tragiska undertoner i Paris, New York och Buenos Aires, innan hon återvände till hemlandet Chile. Till hennes vänskapskrets hörde Neruda, Lorca och Borges. Idag räknas hon till de främsta av 1900-talets spanskspråkiga författare. Gabriel García Marquez och Isabel Allende är några som vittnat om hennes stora inflytande. Den sista dimman var Bombals debutverk och utkom 1934. Här finns fem glödande noveller om längtan, otrohet och kärlekens motsats. Bombal skildrar kvinnor som vägrar gråta av vana och le av plikt. De protesterar mot ödet att leva instängd och nedtryckt; förälskar sig våldsamt, spränger sociala gränser och gör egna, självständiga levnadsval.