Något är galet med bonden och bussreparatören Karl-Erik »Italienaren« Andersson i byn Ålsvarta i Västmanland. Han börjar bli sluten och argsint. För sonen Peter betyder det att en livsavgörande tidpunkt närmar sig: att tvingas ta över den älskade men slitna föräldragården, trots att han drömmer om att bygga sig ett helt annat liv. Vägen dit bjuder på många överraskningar. Sven Olov Karlssons debutroman Italienaren kom ut första gången år 2003 och blev hans genombrott hos både kritiker och en stor läsekrets. Det är en släktkrönika och modern landsbygdsskildring som med humor, värme och förtvivlan visar att det finns en berättelse i allt och att döden inte behöver få sista ordet.I samma miljöer utspelar sig även romanerna Amerikahuset (2008) och Porslinsfasaderna (2013). Hur kan en så sorglig bok vara så rolig och underhållande? En av de mest gripande romaner jag läst. Katarina Mazetti, författare till Grabben i graven bredvid Ett ömsint fadersporträtt och en fin gestaltning av klassresenärens ofrånkomliga kluvenhet. Tomas Bannerhed, författare till Korparna, Augustprisvinnare 2011 Vissa kapitel står för sig själva som små noveller där mer än bara dråpliga anekdoter och udda människor får mig att minnas Lars Molin . . . Som helhet är Italienaren en frisk och vidöppen början på ett författarskap som har goda förutsättningar att locka många läsare. Svenska Dagbladet Karlsson skriver lika fast rotad i dyngrealismen som Moa Martinson och med ett episkt lyft i tilltalet som knappt ens Selma Lagerlöf skulle skämmas för. Expressen Man kan läsa Italienaren som ett utforskande av den traditionella mansrollen, som ett tidsdokument över bondekulturen i Bergslagen, eller som en realistisk skildring av cancerns nedbrytande konsekvenser, men mest av allt är Italienaren ändå ett rörande tacktal till far från son. Södermanlands Nyheter