”Kroppen talar, först i viskningar och sedan i rop." Hanna har försvunnit. Det är helt obegripligt, svårfattbart. Eller är det precis tvärtom: att det gick att se från allra första början att det var så här det skulle sluta? Hedvig träffar Hanna i skolåldern och genast är det som om en osynlig kraft drar dem mot varandra där i gymnastiksalen. Hon står där med tofs, vit t-shirt, gråa tights, löparskor. Så självsäker och samtidigt så sårbar. Om det är sällan någon ser Hanna stå ensam så är det desto vanligare med Hedvig. Hon drar sig undan till biblioteket för att fly in i andra världar, drömmer om den vackre bibliotekarien, bär en bok i handen och två i ryggsäcken. Men allt är inte så som man vid förstone tror. Det vilar något våldsamt och omedgörligt i sättet som Hedvigs och Hannas vägar hela tiden möts. Kanske är det när Hannas bror Karl visar intresse för Hedvig, kanske är det något annat nästan förutbestämt. Men det leder till att Hanna en dag plötsligt är försvunnen och inget mera är sig likt. Josefin de Gregorio har skrivit ett triangeldrama med hög densitet och språklig flyhänthet. Försvinnandet är på ett sätt en pendang till debutromanen Antarktis som nominerades till Katapultpriset.