Och fiskarna svarar Guds frid (1979) är Bengt Pohjanens debutroman och när den gavs ut beskrev han den själv så här: "Det är en roman som kan läsas och tolkas på många sätt. Man kan läsa den som en roman om olösta konflikter från barndomen, från en miljö. en kultur, ett gränsland mellan två språk, kulturer. Två varandra motstridiga och oförenliga ideologier: stalinism-læstadianism. Den kan läsas som ett försök att gestalta hur en människa trasas sönder i den konflikten och hur han förlöses genom att konfronteras med de båda ismernas 'upphovsmän'. Han förkastar båda ismerna, dör från dem. Man kan läsa romanen som ett försök att gestalta och besvara den i många sammanhang återkommande meningen: att dö från sig själv. Man kan läsa romanen som en samhälls- och kyrkokritisk roman eller som en roman om ångest. Eller som en humoristisk roman med en hel del svart humor." Bengt Pohjanen debuterade 1979. Ett genomgående tema i hans författarskap är Tornedalen, dess mentalitet som ett "gränsens tredje rum", dess muntliga berättartradition (finsk- och meänkieli-språkig) och dess dramatiska historia som bestämts av närheten till Tsar-Ryssland och Finland. Smuggling, extatisk laestadianism, utopisk kommunism och drömmar om tusenårsriket är starka kryddor i det annars stillsamt meditativa Tornedalen.