"Jag vill skriva en sammanhållen berättelse som inte bara handlar om ́vad sa dina barn? ́ eller hur det gick att berätta på jobbet. Det blir förstås en självbiografi, men jag vill lyfta in andra perspektiv och vidga innehållet. Hur är det möjligt att efter ett liv som man i över 50 år börja leva som kvinna utan att bli ifrågasatt eller rentav utskrattad? Vad detta sedan innebar i en prästerlig, kyrklig kontext där sådana personer inte ens fanns med i föreställningsvärlden har också sin plats i berättelsen."Ann-Christine Ruuth föddes på 1950-talet, fick namnet Åke och växte upp i en kyrklig småländsk familj. Tidigt kände Åke sig annorlunda, avvikande, men det fanns ingenting i hans värld, vare sig inom honom själv eller i omgivningen, där det kunde speglas eller ta plats. Han fick bära på en längtan som trängde sig på för att hitta vägar ut.Vem var han, kyrkoherden och trebarnspappan, och vad behövde han för att bli hel? Länge hade han inte ens ord för det.Till slut fick det bära eller brista. 2010 blev hon sig själv, 58 år gammal. Sedan dess har hennes liv varit stoff för bästsäljaren Min pappa Ann-Christine av dottern Ester Roxberg och filmen Min pappa Marianne med Rolf Lassgård i huvudrollen. Själv har hon i många år föreläst landet runt om transperspektiv och könsidentitet. Först nu berättar hon sin egen historia.