I sin memoarbok Ute i livet berättar Per Wästberg om ett telefonsamtal med Olof Lagercrantz som just lagts in på thoraxavdelningen på Karolinska sjukhuset: Han hade begärt allmän sal för att hålla kontakt med mänskligheten, nu hamnade hans ärkefiende Lars Gyllensten i sängen intill. Olof föreslog att de skulle glömma sina konflikter och på nytt bli vänner. Gyllensten, långsinnast av människor, vägrade. Det är utgångspunkten för detta tidlösa samtal. Vi vet inte hur dialogen i verkligheten utvecklades. Både med hänsyn till den osäkerheten och av önskan att inte binda stycket till just Lagercrantz och Gyllensten har jag gett figurerna nya namn, hämtade från två bifigurer i Hamlet (tidigare utnyttjade i teatersammanhang). Samtalet går dock tillbaka på de idéer och erfarenheter som de båda kontrahenterna i verkligheten var bärare av. Replikerna kunde ha fällts. Men tanken är att de båda antagonisterna ska företräda ideologier och hållningar utöver deras personliga bakgrund. Deras konfrontation gör anspråk på en vidare giltighet än ett gräl på det privata planet.