Nadia och Nadir möts några gånger i en park utanför sjukhuset där de är inlagda. Därefter kommer de att berätta sina historier. Båda har på skilda sätt präglats av 1900-talets stora krig och förbrytelser. Andrzej Tichý skriver en mättad, komplex prosa med få vilopunkter. Fält har imponerande rymd, lågmält ursinne och svindlande djupeffekter. En vacker, skrämmande roman, i vilken Europas moderna historia når sin kulmen i den privata psykosen. ”Jag drömmer dina drömmar om övergivna tullhus, om soldater i folktomma, regntunga miljöer, om ovårdade barn som röker cigaretter längre och tjockare än fingrarna som håller i dem, om kvinnor i hucklen som bär på nätkassar. Om alkoholiserade polismän och stora gäng av beväpnade tonårspojkar. Jag är dina ögon när du ser får som slaktas för att bli grillade över öppen eld, när du ser dammiga höns på karga fält och vindpinade betesmarker. Jag vill vara din kropp när du blir förolämpad av myndighetspersoner, när du blir förnedrad, slagen och torterad med hittills okända metoder ”