”– Flickor, klockan är tjugu minuter över åtta! Jag stod alldeles stum inför det oväsen, som följde. Det var som om en cyklon skulle dragit genom rummen. Kaffekoppar och sockerskål virvlade fram ur en byrålåda, smör och bröd slungades fram ur ett hörnskåp i köket, Baby kom skvalpande med kaffet och allasammans bredde sina byråsmörgåsar i rykande fart och skållade sig på kaffet, medan de samtidigt på ett obegripligt sätt provade på hattarna framför speglarna. Strax efter halv nio ramlade de av med kapporna trädda på ena armen och handskar, väskor och ljusröda smörgåspåsar i händerna. Det blev så plötsligt tyst, att jag studsade.” Få svenska kvinnogestalter fortsätter att engagera och provocera i lika hög grad som Elin Wägner (1882-1949), få har varit lika mångsidiga och lika tydliga i sina ställningstaganden både i sin person och i sitt verk. Författaren, journalisten och feministen Wägner var aktiv i kampen för kvinnlig rösträtt, var med och grundade Kvinnliga medborgarskolan vid Fogelstad 1925 och blev som andra kvinna efter Selma Lagerlöf invald i Svenska Akademien 1944. Wägners debutroman Norrtullsligan utkom för första gången 1908, och är en vass och uppriktig skildring av systerskap och livet som ung, självförsörjande kvinna i det tidiga 1900-talets Stockholm.