En ung flicka har sina egna ställen i trakten, sina Platser av längtan och upplösande närvaro. I grusvägens skuggkurva, vid den avsides kojan i skogen. Den här sommaren händer något där, något samtidigt befriande och hemligt.Anna-Karin Palm berättar i sin novellsamling om uppbrott och om att stanna kvar, om en åldrandets lättnad i att välja bort, om ensamhet i fåglars sällskap. Om att förlora någon i älvens brus, och om att upptäcka ljusets strimma av guld i dimman över fälten. I den vardagligt lågmälda tonen hörs ibland också klangen av saga och folktro..."Inre monologer, rappa replikväxlingar, folksagotoner, Palm behärskar dem alla på ett självklart vis. Och den som tänker att en novellsamling är en mellanbok i väntan på något större har fel. Det är i begränsningen mästaren visar sig, det sa redan Goethe och det gäller än."Sveriges Television, Kulturnyheterna