I centrum i Vägen till Klockrike står luffaren Bolle och hans vandringar genom ett Sverige som snart är på väg att i grunden förändras genom industrialiseringen. Men kring Bolle väver Martinson fritt ett nät av episoder som ger oss hela luffarnas värld: de ändlösa grusvägarna genom tät barrskog och de leende insjöarna som erbjuder svalka åt fötterna, de bofastas instinktiva rädsla för luffarna, konsten att tigga utan att provocera, de fruktade ridande poliserna och straffarbetet i ¿Berget¿, tadlarna men också folket i mildgårdarna, och så alla Bolles kamrater i utstöttheten - Magerlången, Vägdamm och filosofen Sandemar. Det är hos vandringsmännen och deras dröm om friheten som Martinson har sitt hjärta, och han delar deras misstro mot de besuttna och deras värnande om sitt och sig själva. I Vägen till Klockrike återskapar Martinson med mirakulös konkretion en nästintill försvunnen värld, men den diskussionen han för om möjligheterna att leva vid sidan om samhället men nära centrala livsvärden känns lika aktuell idag som 1948 när boken första gången kom ut. Till denna utgåva har Kristin Olsoni skrivit ett efterord. Vägen till Klockrike är den tredje volymen i den samlingsutgåva om tio band av Martinsons verk som är under utgivning. Redan utkomna är Aniara och Dikter 1929-1945. Hösten 1998 kommer Dikter 1953-1973.