Gilles Bachelets katt beter sig som vilken annan katt som helst. Hon älskar att äta och sova och sova och äta och äta och sova igen. För det mesta är hon mycket renlig, på gränsen till kokett, fast hon lyckas ändå trampa runt och ställa till en riktig röra ibland. Husse avgudar (förstås) sin katt och har målat många, många tavlor av henne på klassiskt konsthistoriskt manér. Men han har ännu inte lyckats lista ut vilken ras hans väldigt tjocka och väldigt söta katt är. Trots att han studerat kattböcker och till och med skrivit brev till Naturhistoriska museet, där de hade fräckheten att föreslå att hans katt egentligen inte alls är någon vanlig katt. Och det är hon ju inte heller Hon är ju världens fånigaste katt! Min katt Världens fånigaste katt är en härligt knasig berättelse om en konstnär som fullkomligt älskar sin katt. (Även om hon är en aning udda ovanligt stor och lite klumpig, tja, helt enkelt en aning elefantlik ) Och helt säkert kommer även läsare i alla åldrar att älska den