Det är sommar och Lone har fått en tam korp varje gång hon går ut på gården kommer den och sätter sig på hennes axel. Men sedan läser Lone och hennes kusin Fia i en bok att korpar betyder otur. När korpen sedan krossar spegeln Lone fått av sin mamma blir allt ännu värre. Hur många års olycka blir inte det? Fia och Lone måste komma på något för att bryta oturen ... 'Det här är en lågmäld berättelse men full av vardagsspänning: mötet med den första förälskelsen, påfrestningar i relationen till sin bästis, om att känna sig utsatt på gymnastiken, att vara osäker på sig själv och hitta tillbaka till sin styrka igen. Mycket rör sig kring årstiderna, dess skiftningar och hur det påverkar de som bor i en så pass utsatt miljö. [...] Det finns mycket värme mellan människorna i Lone då de har en förmåga att se varandra. ' (Karin Karlstrand, Recension Bibliotekstjänst.) 'Boken är skriven i tredje person med närvarokänsla och inlevelse i barnets upplevelser, längtan och saknad. [...] Roligt att